fortsättning följer...

I dag har människan med kalendrarna sprungit runt och tvingat dem på alla han mött. Ytterst irriterande. Den var en tjej som inte hade tillräckligt med pengar och undrade om hon kunde betala sen. Men nu ville ju nog sonen ha pengarna för kalendrarna ”han sålt” meddetsamma. Hon fick låna av mig.

Jobbiga föräldrar eller lata kids?

Jag blev så arg i dag. Folk har ingen respekt. Det var någon som försökte prångla på mej kalendrar i dag. Hans söner spelar fotboll och måste sälja. Hur många vill jag ha? Hur många, frågade jag bestört. Jag hatar när folk gör så, och menar att man inte ska våga säga nej. Jag sa nej. Han blev lite stött, tror jag. Var jag elak då? Jag känner ju inte ens hans barn, eller honom för den delen. Jag skulle ju stöda Mariehamns fotbollsjuniorer, men jag har liksom inga känslor för deras fotbollsklubb heller. Sorry nu bara.
På min tid, när jag var ung och vi bar våra skidor till skolan i motvinden, då gick barnen själva och knackade dörr och sålde det som skulle säljas. Där fick man stå och känna sig dum: "skulle ni vilja köpa lotter (eller vad det nu var)?". Det tycks vara helt omodernt att barnen sköter liknande uppgifter själva nu för tiden. Jag har redan tidigare i år varit utsatt för den här typen av terror, med bestämda föräldrar som tittar uppfostrande på en och undrar om man inte vill stöda deras söta små barn. Förra gången hade jag en orsak att köpa för då var det söta små kids, som jag känner och gillar, men nu fick det vara nog. Om kidsen själva säljer, då kanske jag köper. Jag vill ju faktiskt inte ens ha en kalender för 8 euro.

Hjälp!

Jag har fått konkurrens. Det hade jag inte tänkt på…nu gäller det alltså att vara lika fyndig och produktiv som systern. Att ha en storasyster är en ständig kamp.

äntligen

Den spirituella systern har börjat blogga!

latmask

Usch, vad jag har varit dålig att skriva på sistone, men det har heller inte hänt så mycket intressant. Igår kom den första snön (snart är det jul!), men jag hann inte ens ut njuta av den. Jag satt ju här på jobbet. Nästa gång det snöar springer jag nog ut och gör en snöängel.
Jag kom till en hemsk insikt igår när jag gnällde åt Rasmus att jag tycker dagarna på jobbet är så mycket längre än kvällarna och han sa att de faktiskt är längre. That can’t be right. Jag spenderar mera tid på jobbet än jag gör hemma (i vaket tillstånd, alltså). Deprimerande.
Tillsist, ett filmtips: Miyazaki:s Howl’s Moving Castle. Magisk!

penna efterlyses

Idag har jag äntligen fått ett eget bord. Nu har jag egen telefon, stiftapparat och eget suddgummi. Men min bästa skriva-tent-penna har försvunnit! Någon har stulit den. Vem vill ha en gammal blyertspenna? Jag hade den igår, så brottet måste ha skett i natt. Det måste ha varit han som kom tillbaka till sin plats. Hur ska det nu gå om jag måste skriva tent? Det var ju min lyckopenna. Man ska inte ha egna saker på jobbet. Kanske jag borde ta något härifrån istället, så det jämnar ut sig. Ganska fina stiftapparater det här…

korta kvällar och läderhosen

Man hinner ju ingenting på en kväll! Igår diskade jag, plockade undan tvätt, tvättade och hängde upp ny tvätt. My god, det kan ta länge att göra sånt. Hur hinner folk som verkligen gör saker på kvällarna? I’m amazed. Fattar inte när jag skulle ha tid med innebandyn (ok, nog tjatat om det) och ponnyn då!?
Vi fick veta igår att det ska vara oktoberfest-tema på vår julfest. Hallå? Vad är det för fel på tomtar och sånt, undrar jag då? Vem vill fira jul med öl och läderhosen? Tur att jag inte kan gå. Hur klär man sig på en sådan tillställning egentligen?

en egen ponny

Nu är det bestämt. Min syster och jag ska skaffa ponnysar. Vi ska bo i fina hus och ha en hage där våra ponnysar får vara. Jag ska ha en vit ponny och en brun kanin. Jag vet inte vilken färg Maria ska ha på sin ponny.
Maria säger att man är vuxen när man själv kan bestämma om man ska ha en ponny eller inte. Den spirituella systern har än en gång delat med sig av sina visdomsord.

ingen gysa

Yes, änligen lunch. Nu ska jag gå på jakt efter babypresent (mössan är inte klar!). Jag hade tänkt köpa en gysa (=smågris), men man måste tydligen vara tre år för att ha en egen gysa!? Det duger ju inte när man är knappt tre dagar gammal…

Grattis!

Min bästa barndomskompis Johanna fick en liten son igår!

...

Mycket tråkig dag på jobbet i dag. Det är en typisk fredag, som bara går ut på att vänta på helgen. Det ät grått och tråkigt ute och det gör ju inte saken bättre direkt. Jag kommer på mig själv med att sitta och stirra ut genom fönstret. Jag vill börja studera igen.

paket! kalas!

Äntligen kom vårt amazon-paket, med skivor direkt från england. Najs. Jag fick min nya Help!-cd med låtar av radiohead, the magic numbers, the coral, bloc party, babyshambles m.fl. Verkar mycket lovande. Lite besviken blev jag ju när jag märkte att belle & sebastians bidrag inte fanns på skivan utan bara som download. Life is hard. Ännu värre är det att det faktiskt är tio år sedan den förra Help-skivan kom (suede, oasis, radiohead, the stone roses, manics...). Det känns ju som igår, fast å andra sidan när man börjar tänka på det... jag minns att det inte fanns någon låtlista på den cd:n. Handlingkraftig som jag var gjorde jag research i mina bästa engelska musiktidningar (läs: select) och sammanställde en egen låtlista som jag sedan prydligt skrev ner på vår el-skrivmaskin (jodå, det ska göras med ordning eller inte alls). Hm, undrar när jag senast skrev på en el-skrivmaskin? Eller när jag senast bläddrade i tidningar för att hitta låttitlar? Allt finns ju behändigt på nätet nuförtiden - bara att printa ut. Dagens ungdomar har det så lätt. Och då ska jag inte ens gå in på proceduren som ligger bakom ett perfekt blandband. Det får bli en annan dag.

my sister

Den spirituella systern har framfört klagomål angående hennes del i mitt nyfunna intresse för bloggande. Samma kväll som innebandyincidenten, chattade vi nämligen om bloggars vara eller inte vara. Jag hoppas att my dear sister känner att hon fått upprättelse i och med detta. Visst var det ju vår diskussion som liksom gav mig idén. Nu väntar vi bara på att den spirituella systern själv ska börja blogga.

sing me a song to set me free

Det hela började med en incident på jobbet för ungefär en vecka sedan. Jag fick höra att jag borde skaffa mig fritidsintressen och börja spela innebandy för att passa in bättre i samhället. Alla som känner mig kan kanske förstå hur fel det blev. Jag är inte det minsta sportig. Hur som helst fick jag lite ångest över att jag inte har något fritidsintresse och nu har jag alltså börjat skriva här. Väldigt socialt, jag vet, men jag tänker fortsätta att vara osocial, så får andra göra precis vad de vill. Det kanske bara är jag som har attitydproblem. Det brukar ofta vara så. Så här en mörk höstkväll tycker jag ändå att det är skönast att sitta i soffan, lyssna på musik och läsa en bok.