sing me a song to set me free

Det hela började med en incident på jobbet för ungefär en vecka sedan. Jag fick höra att jag borde skaffa mig fritidsintressen och börja spela innebandy för att passa in bättre i samhället. Alla som känner mig kan kanske förstå hur fel det blev. Jag är inte det minsta sportig. Hur som helst fick jag lite ångest över att jag inte har något fritidsintresse och nu har jag alltså börjat skriva här. Väldigt socialt, jag vet, men jag tänker fortsätta att vara osocial, så får andra göra precis vad de vill. Det kanske bara är jag som har attitydproblem. Det brukar ofta vara så. Så här en mörk höstkväll tycker jag ändå att det är skönast att sitta i soffan, lyssna på musik och läsa en bok.