Plötsligt känns det som om gymnasietiden inte var så länge sedan, som om ingenting skulle vara annorlunda. Och vad är det som föranleder denna känsla, frågar ni er kanske. Jo, det är tanken på helgens party. Det här beror inte på att jag delvis kommer att umgås med vänner från den tiden (det ser jag verkligen fram emot), det är liksom bara känslan som jag har inför den här festen. Tanken på att spendera kvällen på en alltför dyr nattklubb med crappy musik, en hel kväll med folk man inte känner, som säkert har helt andra intressen än jag har. Jag slår vad om att de spelar innebandy, något som mina trogna bloggläsare vet att jag inte är särskilt imponerad av. Sen var det ju det här med musiken; tydligen ska det vara 80-talstema under delar av kvällen och mänskor ska ta med musik. Jag försöker nu motstå tanken på att sammanställa en cd med musik från 80-talet som jag gillar och ta med den. Då skulle det riktigt vara som förr: Linda kommer med sin konstiga musik som ingen vill höra på. Av någon anledning tror jag inte att cure, new order och the jesus & mary chain skulle göra succé på lördag. Ska jag lyckas motstå frestelsen? Detär ju så länge sedan jag har varit "den konstiga". Jag har redan börjat fundera på låtlistan...
I really should work on my people skills...
To be continued...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Den springande punkten, som jag ser det, är att ska det vara 80-tals du gillar nu eller sådan 80-talsmusik du gillade då?
Det blir väl ganska olika låtlistor och 80-tals-Linda var väl inte så himla alternative? ;-)
Vilken typ av musik det skulle vara framgick inte ur mailet jag fick. Egentligen tycker jag att det där med 80-tal är helt fel för mig och mina vänner. 90-talet var mera vår glansperiod, med rutiga skjortor och sånt. Vi var ju så små på 80-talet. Det borde vara britpop-tema. Ja!
Fast jo, 80-tals-Linda (1-10 år) hade lite annan musik smak. Som jag minns det var jag lite rädd för Robert Smith på den tiden:)
Skicka en kommentar